Den 21 maj -SM dag 2
På morgonen hade vi en buss att passa så vi ställde klockan och hann precis med den första bussen till mässan. Påsarna var en aning skrynkliga efter att ha legat ihopvikta under natten, vi lyckades få tag på strykjärn och när dagens första besökare kom var vi redo och peppade. Den här dagen kom Malin och hälsade på, när mässan var slut skulle hon ta med våra saker från montern tillbaka till skolan. Det kändes skönt att få stöd under dagen.
Mässan var öppen från 9.00-15.00, det bästa med vår monter var att det fanns en tom trappa intill som någon av oss kunde sätta sig ned på om det blev tungt att stå. Den här gången var det fler besökare men fortfarande var det lite tomt då och då. Vi turades om att gå runt och kika på de andra företagen, det är först nu jag förstår hur duktiga vi är som kommit vidare. Det var väldigt hög standard.
Tröttheten gick upp och ner, tillslut var det dags att stänga mässan. Vi hade som mål innan mässan att minst sälja 5 påsar, kan tyckas vara ett lågt mål men med tanke på hur försäljningssiffrorna har sett ut innan var det anpassat efter oss. När mässan var slut för dagen hade vi precis sålt 5 st.
När det var dags för nedmontering av montern dök de gamla problemen upp. Eftersom vi var tvungen att byta monter hade vi nu plötsligt ansvar för städning av två montrar. För att det skulle gå snabbt att sätta upp tapeterna hade vi nitat upp dem men nu visade det sig helt plötsligt att det tog väldigt mycket längre tid att få bort dem från vägen. Det var kaos vid servicedisken så vi hade väldigt svårt att få tillräckligt med verktyg för att alla skulle kunna hjälpas åt att få bort dem. Vi var osäkra på om vi skulle hinna med bussen som gick till hotellet men tillslut var det inte många nitar kvar. Maria visade sig vara en hejare på att få bort nitar med sin sax! Jag som inte kunde hjälpa till med detta sopade istället och hjälpte Malin att transportera och lasta in våra saker i hennes bil. Tjejerna i montern intill hade gett oss sitt utvärderingspapper, vi skulle lämna in det till UF när vi var klara med städningen. Dock råkade pappret hamna i Malins bil, som tur var gick det att hämta ett nytt papper.
Tillslut var vi äntligen klara och hann, tro det eller ej, med den sista bussen. Jag kände verkligen att vi inte hade kunnat lösa detta i början av läsåret. Även om vi råkade ut för vissa motgångar bråkade vi aldrig, istället var det bara att bita ihop och hitta tillsammans en lösning på problemet. Vi förstod ju verkligen att samarbete var det som gjorde att vi klarade oss ur allting. Jag känner att vi har blivit riktigt tajta tillsammans och vår problemlösning går mycket snabbare.
Det sista som återstod av SM när mässan hade stängt var galamiddagen. Precis som vanligt stack vårat företag ut väldigt mycket. Till skillnad från alla andra tjejer som gick i höga klackar och korta klänningar klädde vi upp oss lite mer personligt. Galan höll på från kl. 19.00 till 22.30. Det bjöds på "god" mat och presentation av kandidaterna till bästa UF-företag. Vid efterrätten var det dags för prisutdelningar. Jag hade blivit lite nervös, men var ändå lugn på något sätt för jag visste hur duktiga alla uf-företag var och för min del var jag nöjd med att vara en av tio bästa. Tyvärr vann vi inte och det tror jag beror på att våran affärsidé inte var helt unik i startfältet. Det företaget som vann hade ju en sopsorteringstjänst som verkade på en mer samhällsnivå. Vi tre känner ändå, trots att vi inte vann så är vi bäst på att låta vårt miljöarbete genomsyra hela vår verksamhet och vardag.
Det gick inte hela vägen för alla företag i Östergötland, dock togs priset som bästa lärare av en östgöte och bästa webbplats samt bästa vara hade vi företag som kom på andra plats.
För att sammanfatta hela mässan var det absolut en händelse som bara händer en gång i ens liv. Jag känner att vårat företag är det som jag kommer minnas bäst av min skoltid. jag är så stolt över att vi lyckades ta oss till SM. Tillsammans blev vi riktigt starka, det kändes så konstigt på galamiddagen när vi tänkte tillbaka på hur vi satt i soffan i skolan och skrev en idéskiss. Hur mycket har inte hänt sedan dess?
Nu är det dags att börja arbeta på en sammanfattning och en utvärdering. Det känns så svårt att avveckla vårt företag, vi känner vi att skulle kunna sälja fler påsar bara vi har tid till det. Den sanna MAJS-anda kommer nog ändå aldrig att dö.
Mässan var öppen från 9.00-15.00, det bästa med vår monter var att det fanns en tom trappa intill som någon av oss kunde sätta sig ned på om det blev tungt att stå. Den här gången var det fler besökare men fortfarande var det lite tomt då och då. Vi turades om att gå runt och kika på de andra företagen, det är först nu jag förstår hur duktiga vi är som kommit vidare. Det var väldigt hög standard.
Tröttheten gick upp och ner, tillslut var det dags att stänga mässan. Vi hade som mål innan mässan att minst sälja 5 påsar, kan tyckas vara ett lågt mål men med tanke på hur försäljningssiffrorna har sett ut innan var det anpassat efter oss. När mässan var slut för dagen hade vi precis sålt 5 st.
När det var dags för nedmontering av montern dök de gamla problemen upp. Eftersom vi var tvungen att byta monter hade vi nu plötsligt ansvar för städning av två montrar. För att det skulle gå snabbt att sätta upp tapeterna hade vi nitat upp dem men nu visade det sig helt plötsligt att det tog väldigt mycket längre tid att få bort dem från vägen. Det var kaos vid servicedisken så vi hade väldigt svårt att få tillräckligt med verktyg för att alla skulle kunna hjälpas åt att få bort dem. Vi var osäkra på om vi skulle hinna med bussen som gick till hotellet men tillslut var det inte många nitar kvar. Maria visade sig vara en hejare på att få bort nitar med sin sax! Jag som inte kunde hjälpa till med detta sopade istället och hjälpte Malin att transportera och lasta in våra saker i hennes bil. Tjejerna i montern intill hade gett oss sitt utvärderingspapper, vi skulle lämna in det till UF när vi var klara med städningen. Dock råkade pappret hamna i Malins bil, som tur var gick det att hämta ett nytt papper.
Tillslut var vi äntligen klara och hann, tro det eller ej, med den sista bussen. Jag kände verkligen att vi inte hade kunnat lösa detta i början av läsåret. Även om vi råkade ut för vissa motgångar bråkade vi aldrig, istället var det bara att bita ihop och hitta tillsammans en lösning på problemet. Vi förstod ju verkligen att samarbete var det som gjorde att vi klarade oss ur allting. Jag känner att vi har blivit riktigt tajta tillsammans och vår problemlösning går mycket snabbare.
Det sista som återstod av SM när mässan hade stängt var galamiddagen. Precis som vanligt stack vårat företag ut väldigt mycket. Till skillnad från alla andra tjejer som gick i höga klackar och korta klänningar klädde vi upp oss lite mer personligt. Galan höll på från kl. 19.00 till 22.30. Det bjöds på "god" mat och presentation av kandidaterna till bästa UF-företag. Vid efterrätten var det dags för prisutdelningar. Jag hade blivit lite nervös, men var ändå lugn på något sätt för jag visste hur duktiga alla uf-företag var och för min del var jag nöjd med att vara en av tio bästa. Tyvärr vann vi inte och det tror jag beror på att våran affärsidé inte var helt unik i startfältet. Det företaget som vann hade ju en sopsorteringstjänst som verkade på en mer samhällsnivå. Vi tre känner ändå, trots att vi inte vann så är vi bäst på att låta vårt miljöarbete genomsyra hela vår verksamhet och vardag.
Det gick inte hela vägen för alla företag i Östergötland, dock togs priset som bästa lärare av en östgöte och bästa webbplats samt bästa vara hade vi företag som kom på andra plats.
För att sammanfatta hela mässan var det absolut en händelse som bara händer en gång i ens liv. Jag känner att vårat företag är det som jag kommer minnas bäst av min skoltid. jag är så stolt över att vi lyckades ta oss till SM. Tillsammans blev vi riktigt starka, det kändes så konstigt på galamiddagen när vi tänkte tillbaka på hur vi satt i soffan i skolan och skrev en idéskiss. Hur mycket har inte hänt sedan dess?
Nu är det dags att börja arbeta på en sammanfattning och en utvärdering. Det känns så svårt att avveckla vårt företag, vi känner vi att skulle kunna sälja fler påsar bara vi har tid till det. Den sanna MAJS-anda kommer nog ändå aldrig att dö.
Kommentarer
Trackback
