Den 13 mars - MÄSSAN!
Fredagen som inte alls blev någon otursdag för vår del!
Jag väntade mig att det skulle uppstå någon motgång eller något problem under dagen, det känns som att det är bra att vara förberedd på det, men ingenting hände. Jag hade så kul på mässan, jag är jättestolt över vårt företag och älskade atmosfären som fanns i lokalerna. Kreativiteten och företagssamheten samt glädjen!
Vi träffade Valarie tidigt på morgonen på skolan och hämtade upp de kassar och väskor som innehöll varor och dekorationer bl a. Malin kunde som tur ta fotöljen, bordet och lampan i sin bil så det blev inte särskilt trångt under vare sig ditresan eller hemresan. Vi anlände till konsert och kongress i Linköping i lagom tid, jag var väldigt nervös men lyckades tillsammans med de andra lasta ur våra saker mitt i allt kaos, checka in och betala avgiften samt hitta till vår monter efter att ha missförstått anvisningarna några gånger. Fram till invigningen byggde vi upp vår monter och presenterade företaget inför en jury som skulle utse bästa uf-företag. Jag blev väldigt nöjd med vår monter tillslut även om vägghöjden och fastspikning orskade problem. Vår idé med en unik monter med vintage vibbar tyckte jag var ett bra bidrag som verkligen stack ut i mängden, montrarna intill hade svart och vit bakgrund vilket fick vår att sticka ut extra mycket. Vår presentation inför juryn flöt på utan problem, vår powerpoint fungerade utan några problem och vi kände själva hur vår verbala utveckling gått framåt!
Vi blev klara i god tid innan det var dags för invigningen, det påverkade oss postivt att inte behöva stressa för det är då misstag lätt görs. Jag minns inte särskilt mycket av invigningen, bara hur nervös jag var över miljöpriset. Jag minns att jag kramade Marias hand hårt, jag blev mer nervös när jag fick reda på att Björn Eriksson skulle dela ut priset och dessutom att det bara var en som kunde vinna. Sedan minns jag att Maria trodde att de som fick en hedersomnämning vann och jag som kände hur förhoppningarna minskade försökte lugna henne. Det var först under uppläsandet av motiveringen som det började pirra till i magen, när de avslöjade skolan som vinnarna tillhörde började jag skrika. Känslan av att springa upp på scenen med skakiga ben och hysterisk skratt var obeskrivlig, jag har liksom aldrig vunnit något liknande och knappast stått på scen framför så många och samtidigt ta emot priset av en så betydande person.
Jag både skrattade och grät och det släppte nog aldrig riktigt heller under fotograferingen bakom scenen! Herrugud, M.A.J.S uf är förstapristagare och får stå i rampljuset var en av alla de tankar. Just då skulle jag vilja säga att jag aldrig varit så stolt i hela mitt liv och det har jag kanske inte heller varit.
Väl ute i ljuset igen var det dags att fokusera på mässan och potentiella kunder, det var svårt den första halvtimmen med diplomet där på bordet som förde bort tankarna men samtidigt mdeförde den nog självförtroende och blev ett hett samtalsämne med förbipasserande som stannade.
Själva mässan gick väldigt snabbt, jag trodde nästan att tiden skulle gå lika segt som julmarknaden men den kom aldrig i närheten. Vi tog var och en lunch rätt så tidigt, sedan kom det många från skolan som stannade vid vår monter för att prata. Det stannade många vuxna som var intresserade och det var riktigt kul att prata även om de inte köpte något. Totalt sålde vi 6 st påsar under dagen men det är jag nöjd med! Under senare delen av mässan turades vi om att gå runt och kolla på andra företag. Det är viktigare än vad man tror att faktiskt ta sig tid och prata med andra företag. De har ju gått igenom samma moment som vi och då fanns det något att prata om förutom produkten. Maria tyckte det var extra kul och samlade på sig visitkort för att upprätta någonslags kontaktnät eller för att bara kolla in deras hemsidor. Dessutom var det så kul när de kom ihåg oss och gratulerade till priset. Det var iallafall en grym stämningen i montrarna.
Avslutningen var jag inte särskilt intresserad av, vi hade vunnit vårt pris och jag var nöjd med vår dag i överlag. Dock kul när företag vi pratat med vann.
Nedmonteringen gick snabbt och hemresan var fridfull. Vi hade en bra segerfest och avslutning med en stripstallrik i stan, vi tre lyckliga tjejer som just börjat känna av framtiden för vårt företag. Vi är väldigt tacksamma för den hjälp vi fick med transporten!
Jag väntade mig att det skulle uppstå någon motgång eller något problem under dagen, det känns som att det är bra att vara förberedd på det, men ingenting hände. Jag hade så kul på mässan, jag är jättestolt över vårt företag och älskade atmosfären som fanns i lokalerna. Kreativiteten och företagssamheten samt glädjen!
Vi träffade Valarie tidigt på morgonen på skolan och hämtade upp de kassar och väskor som innehöll varor och dekorationer bl a. Malin kunde som tur ta fotöljen, bordet och lampan i sin bil så det blev inte särskilt trångt under vare sig ditresan eller hemresan. Vi anlände till konsert och kongress i Linköping i lagom tid, jag var väldigt nervös men lyckades tillsammans med de andra lasta ur våra saker mitt i allt kaos, checka in och betala avgiften samt hitta till vår monter efter att ha missförstått anvisningarna några gånger. Fram till invigningen byggde vi upp vår monter och presenterade företaget inför en jury som skulle utse bästa uf-företag. Jag blev väldigt nöjd med vår monter tillslut även om vägghöjden och fastspikning orskade problem. Vår idé med en unik monter med vintage vibbar tyckte jag var ett bra bidrag som verkligen stack ut i mängden, montrarna intill hade svart och vit bakgrund vilket fick vår att sticka ut extra mycket. Vår presentation inför juryn flöt på utan problem, vår powerpoint fungerade utan några problem och vi kände själva hur vår verbala utveckling gått framåt!
Vi blev klara i god tid innan det var dags för invigningen, det påverkade oss postivt att inte behöva stressa för det är då misstag lätt görs. Jag minns inte särskilt mycket av invigningen, bara hur nervös jag var över miljöpriset. Jag minns att jag kramade Marias hand hårt, jag blev mer nervös när jag fick reda på att Björn Eriksson skulle dela ut priset och dessutom att det bara var en som kunde vinna. Sedan minns jag att Maria trodde att de som fick en hedersomnämning vann och jag som kände hur förhoppningarna minskade försökte lugna henne. Det var först under uppläsandet av motiveringen som det började pirra till i magen, när de avslöjade skolan som vinnarna tillhörde började jag skrika. Känslan av att springa upp på scenen med skakiga ben och hysterisk skratt var obeskrivlig, jag har liksom aldrig vunnit något liknande och knappast stått på scen framför så många och samtidigt ta emot priset av en så betydande person.
Jag både skrattade och grät och det släppte nog aldrig riktigt heller under fotograferingen bakom scenen! Herrugud, M.A.J.S uf är förstapristagare och får stå i rampljuset var en av alla de tankar. Just då skulle jag vilja säga att jag aldrig varit så stolt i hela mitt liv och det har jag kanske inte heller varit.
Väl ute i ljuset igen var det dags att fokusera på mässan och potentiella kunder, det var svårt den första halvtimmen med diplomet där på bordet som förde bort tankarna men samtidigt mdeförde den nog självförtroende och blev ett hett samtalsämne med förbipasserande som stannade.
Själva mässan gick väldigt snabbt, jag trodde nästan att tiden skulle gå lika segt som julmarknaden men den kom aldrig i närheten. Vi tog var och en lunch rätt så tidigt, sedan kom det många från skolan som stannade vid vår monter för att prata. Det stannade många vuxna som var intresserade och det var riktigt kul att prata även om de inte köpte något. Totalt sålde vi 6 st påsar under dagen men det är jag nöjd med! Under senare delen av mässan turades vi om att gå runt och kolla på andra företag. Det är viktigare än vad man tror att faktiskt ta sig tid och prata med andra företag. De har ju gått igenom samma moment som vi och då fanns det något att prata om förutom produkten. Maria tyckte det var extra kul och samlade på sig visitkort för att upprätta någonslags kontaktnät eller för att bara kolla in deras hemsidor. Dessutom var det så kul när de kom ihåg oss och gratulerade till priset. Det var iallafall en grym stämningen i montrarna.
Avslutningen var jag inte särskilt intresserad av, vi hade vunnit vårt pris och jag var nöjd med vår dag i överlag. Dock kul när företag vi pratat med vann.
Nedmonteringen gick snabbt och hemresan var fridfull. Vi hade en bra segerfest och avslutning med en stripstallrik i stan, vi tre lyckliga tjejer som just börjat känna av framtiden för vårt företag. Vi är väldigt tacksamma för den hjälp vi fick med transporten!
Kommentarer
Trackback
